det här inlägget kommer handla om hur folk alltid tar mig för givet.. mina vänner.

hur dåligt jag än mår, hur trött jag än är just den där dagen, skickar jag alltid iväg det där sms:et eller ringer det där samtalet för att bara fråga ¨hur mår du?¨ eller berätta hur glad jag är att just jag får ha dig som vän.
men jag får inget tillbaka.

jag försöker alltid att ställa upp för mina vänner, ovasett vad det gäller. 
- jag ska resa bort imorgon, och är borta i 3 dar, kan du rida och fixa min häst?
asså, inga problem, jag fixar det! 

men när det kommer till att jag vill något, för att det kanske har kört ihop sig hemma, eller för att jag inte hinner..
- eh, nej du...jag såg nu i kalendern att jag har ett träningspass just då.. går inte att ändra, för då kanske jag går upp 1 kilo eller 2¨  

vad är oddsen för det liksom? tycker det är respektlöst, att jag jämt ställer upp, men ändå inte får något tillbaka.

nu menar jag såklart inte att alla mina vänner tar mig för givet.

men grejen är liksom.. att många tycker att jag fått mindre tid ända sen jag fick Tempest oså.. och ja, vad hade ni väntat er? hästar tar tid, och tempest är ingen häst som kan stå 5 dar i veckan, och ridas när man orkar liksom.. det funkar inte.. sen får ni tänka på att jag verkligen lever för hästar, men jag är med kompisar så ofta jag kan/hinner!

sen det som sårar som mest... ¨juste, jag hade tjejkväll i helgas, men vi trodde inte du hade tid¨ 
om det var jag som sa den meningen till någon, skulle jag må så sjukt dåligt..skämmas.
asså jag har känslor precis som alla andra människor, det sårar!

behandla andra som ni vill bli bahandlade själva.

jag tar mina vänner på största allvar, försöker vara alla till lags, pratar nån skit om nån jag älskar,står jag inte bara och ser på, spryder vidare osv.. jag säger ifrån, för det vill jag att andra ska göra för mig, när jag inte själv är närvarande och kan försvara mig.

¨det gör inget om vi ställer in bion ikväll va? det kom nått i mellan¨
nejnej, det är lugnt, det är ju inte så att jag har gått och längtat efter den hela veckan eller så, eller att jag också hade saker som kom i mellan, men som jag ställde in, för att jag hade lovat dig.. nej då, det är lugnt.

jag blir aldrig arg, även om folk ofta glömmer bort mig, även om folk struntar i mig, jag blir inte sur.. men innerst inne sårar det.

nån stanns har även jag en gräns, och ta mig inte för givet, för en dag kommer jag inte ställa upp för dig mer, jag vill inte vara din slav, jag vill vara din vän.