vart jag & Tempest står idag?

hantering.
haft honom i nästan 7 månader, och i hanteringen har vi kommit ganska långt.. han var svår fångad i hagen, vissa dagar tog det upp till 30 minuter att få tag på honom, sen när jag kom på hur jag skulle få tag i honom, började han att vägra gå frammåt istället, man fick dra i grimskaftet, och då gick han kanske 3 meter, sen stannade han igen.. så kunde ta upp till 20 minuter, att ens få ur honom ut hagen, och så fort vi kom ur hagen, så slutade han direkt .. men det har han inte gjort på länge nu, han är inte svårfångad längre.
när jag fick honom, och man skulle ta ur honom ur boxen för att kanske ställa honom på stallgången, så vägra han att gå ur boxen, samma sak där,man fick dra, även om jag la hela min kroppsvikt, så rubba jag honom inte.

han stog på stallgången och ¨kratsade¨ med framhovarna, så fort inget hände.. han var omotiverad, han stog och sparkade inne i boxen, konstant, med frambenen på boxdörren. 

han gick på mig, han trampade på mig, och var allmänt jobbig, han hade ingen respekt för mig eller saker i omgivningen, han sprang iväg.. en gång slet han sig, när jag hållde honom i grimskaftet.. 

kan va svår att lasta.

han kunde inte stå still på stallgången för fem öre, flyttade sig fram och tillbak, fram o tillbak.. detta har vi tränat massa på och nu kan han stå lös, dock blir han lätt uttråkad, och finns det mat i närheten, är det inte så kul och stå still längre..
men är han uppbunden,så står han still, vilket vi har tränat massa på!

i longeringen så sparkade han mot mig.. detta är något vi inte gör längre, eftersom att han sparkar och har sig mot mig, så blir det farligt. så vi har lagt longeringen åt sidan, det sliter ändå väldigt mycket på hästarnas leder, så det känns inte som något nödvändigt, går hellre ut på en promenad med honom då, eller släpper honom i padddocken så han får busa av sig.

han var riktigt jobbig, och jag orkade inte med  honom.. jag började hitta intresset för Natural horsemanship/lös hantering. vi tränade löst i paddocken ganska ofta, han började följa mig som en hund, vänder jag, så vänder han. 
vi har tränat mycket löst, rider i grimma och grimskaft ibland, han har förändrats helt och hållet!
han är inte den hästen jag köpte för ett halvår sen, han är en mycket bättre, som passar mig bättre.
jag tycker så här,Tempest får mer än gärna vara pigg i ridningen, men i hanteringen, ska det vara lugnt, kontrollerbart, och har man en häst som springer över en, så blir det farligt, och det blir knappast kul.

jag har slitit mycket med Tempest, fått mycket hjälp av dom i stallet, tränat och tränat, dom dagarna jag egentligen bara har viljat ge upp.. har jag kämpat som hårdast. även om det har spöregnat, så har jag alltid tränat ändå. för jag vill se framgång, jag vill komma någonstanns, hur jobbigt det än är, hur trött jag än är, så har jag inte gett upp, och det är jag väldigt stolt över, det är jag som har allt ansvar över Tempest, jag har ingen mamma som åker och rider honom när jag är sjuk, det är jag som rider honom, även om jag mår sämst,

vi har väldigt mycket kvar, och allting som är nämt här ovanför är inte helt löst ännu, men vi tränar och tränar, och det kommer upp nya problem då och då, som vi löser eftersom.. men han har förändrats, framför allt har jag förändrats.
jag har lärt mig väldigt mycket på honom, han är trotts allt min första häst.

vi tränar och tränar, och har kul på vägen!